Kontinuitet avgör om fysisk aktivitet på recept ska funka för de minst aktiva

Kontinuerligt stöd under flera år, och fokus på individen. Det är framgångsfaktorer för att konceptet fysisk aktivitet på recept ska fungera också för patienter som efter ett halvår inte uppnått önskad fysisk aktivitetsnivå, visar en avhandling vid Göteborg universitet.

Den aktuella avhandlingen omfattar studier av 444 patienter som erbjudits fysisk aktivitet på recept, så kallad FaR-behandling, inom primärvården. Patienterna fanns på 15 olika vårdcentraler i Göteborg.

Efter sex månader hade 73 procent ökat sin fysiska aktivitet, och 42 procent nått en tillräcklig aktivitetsnivå, det vill säga 150 minuter eller mer per vecka. Raska promenader var vanligast förekommande.

I gruppen som helhet uppmättes positiva effekter för vikt, midjemått, blodtryck, blodsocker- och blodfettsvärden, samt för skattad livskvalitet. Effekterna var mest uttalade hos de patienter som hade lägst fysisk aktivitetsnivå vid start.

Två år till gav hälsoeffekter

För första gången i forskningssammanhang studerades sedan de patienter, 190 personer, som efter sex månaders FaR-behandling på vårdcentral fortfarande var otillräckligt fysiskt aktiva, det vill säga mindre än 150 minuter i veckan.

Patienterna slumpades till fortsatt FaR-behandling under två år, antingen via vårdcentralen eller via fysioterapeut. Båda behandlingarna ökade fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och livskvalitet hos patienterna och var likvärdigt kostnadseffektiva. De positiva hälsoeffekterna verkade också vara oberoende av förändringar i läkemedelsbehandling.

– Vi såg heller inga försämrade metabola värden vid tvåårsuppföljningen vilket är viktigt då denna patientgrupp har en ökad risk att utveckla metabolt syndrom, diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom, säger Stefan Lundqvist, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och fysioterapeut vid Centrum för fysisk aktivitet, Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.

– Det kontinuerliga stödet, individualiseringen och att behandlingen fortsatte under lång tid bedömer vi vara viktiga faktorer för att patienten ska klara att öka och behålla sin fysiska aktivitet, fortsätter han.

Tilltron till egna förmågan

FaR-behandling består av tre huvuddelar: individbaserad dialog med patienten, individuellt avpassad fysisk aktivitet med skriftlig ordination samt strukturerad uppföljning. Syftet är att öka fysisk aktivitet hos fysiskt inaktiva patienter med till exempel metabola riskfaktorer såsom övervikt, bukfetma, förhöjt blodtryck och rubbningar i blodsocker och blodfettsbalans.

Hur väl en patient klarar behandlingen påverkas enligt avhandlingen av tron på den egna förändringsförmågan. Tilltron mättes via en 0-100-gradig visuell analog skala, en VAS-skala, som enligt Stefan Lundqvist är både enkel och praktisk att använda i klinisk verksamhet.

– Att mäta tilltron till att klara förändring vid starten av FaR-behandlingen kan ge både patienten och mig som vårdgivare viktig information för att bättre anpassa stödet till patienten, säger han.

Stefan Lundqvist menar att fynden från avhandlingen kan underlätta implementeringen av FaR-behandling som en viktig metod inom hälso- och sjukvården, för att uppnå positiva hälsoeffekter hos fysiskt inaktiva patienter med metabola riskfaktorer.

– Våra erfarenheter från forskningsfältet visar att för att optimera patientstödet så krävs utbildade, skickliga medarbetare med god kunskap kring FaR-behandling, men även ordnade rutiner och stöd från organisation och ledning, avslutar han.

Titel: Physical activity on prescription in primary care. Impact on physical activity level, metabolic health and health-related quality of life, and its cost-effectiveness – a short- and long-term perspective.

Källa: Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet