Mycket hög dödlighet bland personer med fetma som fått COVID-19

| |

En översiktsartikel av Barry M. Popkin och medförfattare, publicerad i augusti 2020 i Obesity Reviews har fått stor medial uppmärksamhet. Meta-analyser av 75 studier publicerade under COVID-19-pandemins första sex månader visar på en hög mortalitet om man smittats av coronaviruset SARS-CoV-2 och har fetma (1).

De flesta av studierna relaterat till COVID-19 som publicerats är så kallade tvärsnittsstudier som ger en ”ögonblicksbild” av tillståndet. Studierna beskriver grupper av människor som smittats av coronaviruset och sammanställer könsfördelning, ålder, vilka sjukdomar de smittade har och sambanden mellan sjukdomar, sjukdomslägets allvarlighetsgrad, om de behövt intensivvård eller inte och dödlighet. Popkin och medförfattare har gjort en systematisk litteratursökning och meta-analyser baserat på 37 tvärsnittsstudier, 33 retrospektiva eller prospektiva kohortstudier och fem fall-kontrollstudier som totalt inkluderade 399 461 patienter (55% män). Det är hitintills den mest omfattande systematiska översiktsartikeln om COVID-19 och fetma.

Fetma och risk för COVID-19

Popkin och medförfattare kunde visa i en jämförelse mellan personer med och utan fetma att det var 46% ökad risk för att vara COVID-19 positiv om man hade fetma jämfört med personer som inte hade fetma (Odds ratio (OR) 1,46; 95% KI, 1,30-1,65, p <0,0001). Man fann även en mer än två gånger större sannolikhet att de som blivit inlagda på sjukhus hade fetma jämfört med de som inte behövde sjukhusvård (OR 2,13; 95% KI, 1,74-2,60, p <0,0001). Man fann även att patienter med fetma hade blivit sjukare i COVID-19 och att de i högre grad behövde intensivvård jämfört med patienter utan fetma.

Varför är fetma en risk vid COVID-19?

Vid svininfluensapandemin 2008-2009 (influensavirus typ A H1N1) (2) och vid coronavirusutbrottet i Mellanöstern 2012 (Middle East Respiratory Syndrome Coronavirus, MERS-CoV) (3) fanns man att personer med fetma blev i högre grad drabbade av respektive virus än personer utan fetma.

Popkin och medförfattare beskriver vad som följer med fetma:

  • de metabola problemen såsom ökade insulin- och leptinnivåer, sänkta nivåer av adiponektin samt den kroniska låggradiga inflammationen som är ett kännetecken vid fetma
  • det försämrade immunförsvaret samt,
  • ökade koncentrationer av inflammationsmarkörer såsom cytokiner, interleukin-6 och tumour-necrosis factor-a i fettvävnaden

som i sin tur leder till ökad risk för samsjuklighet inklusive försämrad lungfunktion, sömnapné, hjärtkärlsjukdom, typ 2-diabetes och njur- och leversjukdomar. Detta sammantaget gör att man blir mer såbar för virus och man blir sjukare när man blivit smittad. Dessutom finner man i bland annat det försämrade immunförsvaret kanske anledningen till varför personer med fetma svarar sämre på influensavaccin jämfört med personer med normalvikt, som man såg vid svininfluensapandemin (1, 4).

Hur påverkar pandemin våra matvanor och viktökning

Popkin och medförfattare har ett globalt perspektiv och menar att COVID-19-pandemin lett till att mattillgången i olika delar av världen påverkats, vilket kan leda till svält i vissa delar av världen medan den förändrade tillgången till mat kan leda till viktökning i andra delar av världen. Författarna använder det engelska uttrycket food insecurity inte endast i betydelsen när det finns för lite mat att tillgå utan också när tillgången på hälsosam mat riskerar att försämras, bland annat och särskilt för grupper som redan är sårbara på grund av bland annat låg inkomst. COVID-19-pandemin kan även leda till ökad fysisk inaktivitet. Om ohälsosamma matvanor förstärks genom ökat intag av sötsaker, snacks, energität snabbmat som kombineras med ökad fysisk inaktivitet kan vi komma att se ökad vikt och förekomst av fetma till följd av pandemin, men detta vet vi ännu inte något om.

Sammanfattningsvis utgör den höga förekomsten av fetma runt om i världen en stor påfrestning på var och ens hälsa och fler kan komma att öka i vikt om vi har större tillgång till ohälsosam mat tillsammans med ökad inaktivitet när vi följer rekommendationerna om social distansering och att stanna- / arbeta hemma för att begränsa smittspridning under COVID-19-pandemin.

Referenser

  1. Popkin BM, Du S, Green WD, Beck MA, Algaith T, Herbst CH, Alsukait RF, Alluhidan M, Alazemi N, Shekar M. Individuals with obesity and COVID-19: A gobal perspecitive on the epidemiology and biological relationships. Obesity Reviews DOI: 10.1111/obr.13128.
  2. Louie JK, Acosta M, Winter K, Jean C, Gavali S, Schechter R, et al. Factors associated with death or hospitalization due to pandemic 2009 influenza A(H1N1) infection in California. JAM 2009;302(17):1896-902.
  3. Badawi A, Ryoo SG. Prevalence of comorbidities in the Middle East respiratory syndrome coronavirus (MERS-CoV): a systematic review and meta-analysis. International Journal of Infectious Diseases 2016;49:129-133.
  4. Neidich SD, Green WD, Rebeles J, Karlsson EA, Schultz-Cherry S, Noah TL, et al. Increased risk of influenza among vaccinated adults who are obese. Int J Obes (Lond). 2017;41(9):1324-30.
Föregående

Vegetarisk kost ger positiva effekter vid kranskärlssjukdom

Nya råd om introduktion av gluten till spädbarn på remiss

Nästa